Hej på er! Förlåt för dålig uppdatering men jag har legat på sjukhus i 20 timmar. Därför kunde jag helt enkelt inte blogga. Inte för att jag varken orkade eller ville heller.
Nu blir ni nyfikna va?? Speciellt alla släktingar som älskar skvaller ;). haha!!
Igår morse så bestämde jag mig för att åka tillbaka till kliniken i Parsons Green som jag var på i förrgår eftersom alla insisterade på att jag borde fått penicillin. Jag kände själv att det inte hade blivit något bättre (snarare sämre) och bestämde mig för att åka. Påväg till bussen så kände jag bara att mitt huvud/ansikte gjorde ondare och ondare och värken spred sig ner i tänderna m.m. Då hade jag alltså värk under, bakom och över ögonen, i tänderna och käkbenen och i hela huvudet och nacken. Jag kände mig lite smått illamående och snurrig i huvudet. Jag blev oxå bara tröttare och tröttare och undrade om jag ens skulle kunna ta mig fram till bussen. Ilskan började oxå växa eftersom jag blev så sur på den nonchalanta sjuksköterskan från dagen innan. Jag kände ju att nått var fel. Det var nog kanske ilskan som gav mig lite extra krafter. Jag tog mig i alla fall fram till kliniken (med solglasögon, trots en mulen dag, måste sett ut som en idiot, men ljuset gav mig ännu mer huvudvärk). Jag kom in till en annan sjuksköterska den här gången och hon såg genast att jag var riktigt dålig, frågade en massa frågor, gjorde en massa tester och sa att jag borde bli kollade av en läkare omedelbart men hon ville inte att jag skulle åka ensam. Därför beställde hon en taxi, som jag inte behövde betala för, vet inte varför, det var kanske som ett alternativ till sjuktransport. Jag blev körd till Charing Cross Hospital som ligger i Fulham.

Väl där fick jag anmäla mig i luckan och blev ombedd att sätta mig och vänta. Detta var nog en av de värsta stunderna den dagen. Ljuset strömmade in, det var vägarbete utanför, männikskor pratade överallt och mitt huvud dunkade och kändes som om det skulle sprängas. Efter tjugo min fick jag se ännu en sjuksköterska som sa att jag definitivt hade fått bihåleinflammation men var rädd för att det var nått mer, typ hjärnhinneinflammation. Därför fick jag gå ut igen och vänta på att få se en läkare. Hon sa dock att om huvudvärken blev värre eller om jag ville kräkas så skulle jag komma tillbaka och meddela henne. Efter ännu en kvart i väntrummet blev det bara för jobbigt, jag villa kräkas av smärta och gick då in till henne igen, hon var supergullig och satte mig då som nr 1 i väntlistan på doktorn. Jag kom rätt in där och han frågade mig samma saker som alla andra och gav mig två tabletter som han sa var väldigt starka och skulle hjälpa inom några minuter och att jag kunde känna mig lite yr av dem. Sen sa han att jag skulle bli skickad till ett tredje ställe, gav mig några papper och bad mig once again att vänta där ute. De tabletterna hjälpte ingenting. Efter ännu en kvart ropade en sjukskötare upp mitt namn och bad mig komma in till själva emergency avdelningen, innan hade jag ju bara varit i små rum i anslutning till väntrummet. Nu kom jag in, fick en kvinnlig doktor, som btw var skitbra(!!) och fick äntligen lägga mig ner i en säng i en stor sal med andra sjuka människor, med bara ett draperi runt mig. Hon hjälpte mig på med en fin "sjukhusklänning" och satte genast igång. Hon var så himla professionell. Hon hade en student med sig och när hon berättade vad hon gjorde för honom så hörde jag hur duktig hon var, väldigt erfaren och rak. Jag gillade verkligen henne, inget gulligull som "it's alright sweetie, you are gonna be fine, don't worry", sånt orkar jag inte med. Utan hon sa - I know you are in a lot of pain but I am gonna give you this and that, and take a bloodsample and we are gonna sort this out, okay? Så j*vla gött!!! Jag hade fortf fruktansvärd huvudvärk och frös och skakade som en gris, men hon satte in en kran i armvecket och tog en massa blod, sen gav hon mig dropp för att jag var så uttorkad, och sen skulle hon ge mig antibiotika rätt in i blodet för att verkligen få ut all skit, men hon sa att det skulle göra smärtan ännu värre så hon skulle ge mig morfin innan för att minska detta. Sen fick jag ännu mer dropp och typ 10 tabletter att svälja och efter ungefär en timme (tillsammans med antibiotika) så började smärtan sakta men säkert försvinna lite. Det var inte förrän den försvann som jag insåg hur illa det hade varit innan. Hon kom tillbaka med studenten i släptåg och sa att jag nu såg mycket piggare ut. Och jag kände mig mycket piggare. Jag har nog aldrig varit så drogad i hela mitt liv. Äntligen var jag varm, supertrött - men samtidigt svävade jag på moln. När Tim (pappan) ringde så kunde jag knappt prata, jag sluddrade som en j*vla idiot och fick inte fram orden även fast jag kände mig helt klar i hjärnan. Som sagt, det var mycket mediciner i mitt omlopp just då.


Efter många om och men började jag känna mig lite mer som den normala Ida igen och läkaren kom återigen tillbaka och sa att de fått svar på mina prover och att det var en bakteriellt baserad bihåleinflammation, inte en som kommer från ett virus. En bakteriell är mer allvarlig men oxå lite lättare att behandla eftersom man då kan sätta in en penicillinkur. Hon sa oxå att de flesta inte får en så kraftig form som jag fick. Hon sa även att hon inte trodde att det var hjärnhinneinflammation oxå och om hon skulle få ett ordenligt bevis på det skulle hon behöva ta ryggmärgsprov, och jag sa att jag helst skippad det ;). haha!!

I alla fall så blev jag uppkörd till ett rum, fick en skönare säng, en fruktansvärd rumskompis, som bara inte kunde hålla käften, och jag var ju jättetrött och orkade inte lyssna när hon berättade hela sin livshistoria om sin man som dött tio år tidigare och sin son som snodde hennes pengar m.m. Sen kom de med mer mediciner och läkaren kom och kollade till mig och sa att det var pga av bakterien som jag hade frusit så, speciellt om händer och fötter, för blodet hade helt enkelt inte kunnat transporterats hela vägen ut dit, bakterien hade slått ut hela mitt system, men eftersom jag fick antibiotika intravenöst så slog det bort det mesta och jag blev varmare. Vid halv tio kom Hanna, Frida och Susanna och hälsade på mig, de hade med macka och choklad (jag hade bara käkat en jordgubbe på hela dagen). Men precis då så kom en sjuksköterska med shepherds pie till mig och med kex till mina vänner, så det var ju gulligt. Blev jätteglad att de tre kom. Kände mig ganska ensam innan. De stannade kanske tre kvart, härligt! Natten spenderades med mer dropp, blodtryckskoller m.m. Och nya patienter kom m.m. På morgonen fick jag frukost, mer mediciner och vid tio fick jag äntligen mina mediciner och fick åka hem. Tog en taxi för var så trött att jag knappt orakde gå till receptionen. Men jag känner mig i alla fall mycket bättre än igår, och det borde jag göra oxå efter allt som blev insprutat i mig och de ca 30 tabletterna jag fick under 20 timmar. Nu ligger jag i min säng och vilar, har tagit mina tabletter, min nässpray och min varma dricka. Nu ska jag sova!! Grattis till er som tog er ner hit ; ). haha!!