Jag jobbade inte imorse. Har mått superkasst. Gick upp kl 06:00, som min kära mor sa åt mig, och tog en ipren för att se om det kunde hjälpa lite. När jag sen gick upp fem i sju hade den inte hjälpt överhuvudtaget. Jag gick ut i köket och försökte börja göra frukost men jag orkade verkligen ingenting, så efter det satt jag på sängen i mitt rum ett tag och funderade över hur jag skulle säga till föräldrarna att jag inte kunde jobba, varken de eller barnen var vakna än och jag var ju änna tvungnen att säga det så snart som möjligt, men ville ju inte direkt knacka på deras sovrumsdörr och säga det. Det hela slutar med att jag tar mig upp för trappan, precis då kommer den stora flickan ner och går in i deras sovrum, jag tar då chansen att sticka in huvudet... De sa att det var lugnt och att jag skulle gå ner och lägga mig igen. Men det kändes så stöööört dumt!!!! Det känns som om jag inte har rätt att ligga här nere i mitt rum om jag inte jobbar för det... Usch, vad jobbigt!! Speciellt när jag bara har jobbat en vecka oxå. Dock hade jag inte kunnat jobba för direkt jag kom ner somnade jag som en stock, med värk i både huvud och nacke, och sov till kl 11. Det enda jag orkar göra är att ligga i sängen, med datorn ibland och med tv:n på ibland... Men usch vad jag känner mig som en dålig au pair :S.