Igår när jag var hemma hos Hanna så satte hon på en låt på högtalarsystemet i köket som fick mig att minnas och sakna något så himla mycket!!! Jag har aldrig ens hört låten förut men den påminde mig om gymnasietiden och om känslan som var i min kropp när jag gick dans - känslan av att allting stämmer, totalt välbefinnade både mentalt och kroppsligt. Det var helt rätt. Guuud vad jag saknar den tiden - tryggheten, att lära sig saker, att dansa(!!), men mest av allt saknar jag alla mina vänner och den gemenskapen som vi hade, den kändes så stark men alla har bara splittats på hundra håll och jag håller knappt kontakten med nån känns det som, inte så mycket som jag trodde i alla fall, självklart kikar man in dem på facebook och pratar lite där ibland men annars blir det inte så mycket... Det känns så himla tråkigt. Jag saknar att gå ner för trappan till omklädningsrummet på morgonen, i sina mysbyxor och utan smink, gå in och känna svettstanken och hälsa på alla sina kompisar, fråga hur "det där" gick dagen innan och bara allmänt känna nära vänskap och gemenskap. Jag saknar er tjejer!! Jag hoppas att ni vet det!

En av de första tjejkvällarna i ettan, undrar hur många fler det blev egentligen? Trettio? Femtio? Hundra? Många i alla fall.


Tvåan.


Sammanhållning.


Power.


Mys!


Uttryck.


Vårrus.


Kortspel.


<3


Bad.


Bal.


Fina klassen.


Vi.


Party!


Lyckliga och vemodiga.


Lycka.


Kul!