Okej, det verkar som om ni är lite nyfikna på att veta varför jag flytttade hem så snabbt. Visste inte riktigt om jag skulle skriva om det här på bloggen för det är främst riktigt personliga skäl men kan ju göra det om ni vill. Sparar nog vissa detaljer dock.

Förra veckan var nog en av de jobbigaste på länge. På måndagen ringde mamma och berättade att pappa låg på sjukhus och att han hade fått en ganska allvarlig sak (vill faktiskt inte skriva om det här på bloggen för vem som helst kan ju gå in och läsa, och det är ganska privat, men jag förstår att ni bara bryr er och undrar, och det är ingen fara alls om ni frågar mig nästa gång ni träffar mig eller på facebook m.m., vill bara inte hänga ut min pappa och hans besvär för alla att läsa, hoppas ni förstår!). Detta kändes helt fruktansvärt för mig som var i ett helt annat land och inte kunde se eller träffa pappa. Han var där i ett par dagar och tog prover m.m. och hela tiden kände jag att jag var på fel plats på jorden. Dagen efter att han hade kommit hem ringer mamma och säger att hon är på sjukhuset igen för att nu har farfar gått bort. Ännu en smäll att ta kan vi väl säga. Plus att jag mitt uppe i allt det här verkligen inte trivdes i familjen. Jag kände att de inte gjorde någonting för att försöka lära känna mig, att de gav mig alldeles för mycket ansvar direkt, de var så stressade att de blev otrevliga och jag kände mig helt enkelt bara ivägen vart jag än var och inte respekterad av dem. Allt detta tillsammans fick mig att känna att jag inte stod ut en dag till. Jag ville bara hem till Sverige med detsamma. På fredagen sa jag upp mig, de förstod ändå varför, med allt som hade hänt, och jag vet inte om det bara var som jag kände men det kändes som om mamman var lite lättad faktiskt, precis som jag, för vi gick verkligen inte bra ihop, två alldeles för starka personligheter, det funkade liksom inte. På lördagen flyttade jag ut, åkte till Suss och Frida och sov där i två nätter medans jag frenetiskt försökte boka en hembiljett, men det funkade inte förrän jag fick ringt ryanairs kundservice. Jobbigt! Så min sista helg spenderades helt och hållet med vännerna, de bästa: Susanna Kuikka, Maya Rubia, Hanna Hammarbacken och Frida Kuikka.

Det här kom så snabbt på att jag inte ens riktigt har fattat att jag har flyttat hem och jag saknar redan London och vännerna nått kopiöst men jag kan ju alltid flytta tillbaka om det blir för olidligt :).

Nu måste jag sova. God natt!! :)